Jag har läst dina ord, tankar & känslor under många år. Då du väl skrev insåg man hur du kämpade. Det gör ont i mig & även om jag inte kände dig personligen så är det detta som är så fantastiskt med att blogga. Som läsare så lär man känna personen bakom på sitt eget sätt. På en blogg vågar man skriva sånt man kanske inte skulle skriva eller berätta om. Man delar med sig av sina innersta tankar till främmande människor som väljer att stanna kvar & läsa eller att bara gå förbi. Tänder givetvis ett ljus för dig ikväll och tror nog att du har det väldigt bra nu..
Tänker på alla nära, tänker på S
